9 juni är det val till Europaparlamentet; drygt 7,9 miljoner svenskar är röstberättigade. Mycket står på spel. Under de kommande åren står en rad viktiga frågor på EU:s dagordning: försvar och säkerhet, den gröna omställningen, energisystemet, nya regleringar inom områden som läkemedel, för att bara ta några exempel. Beslut där kommer att direkt beröra svenska bolag.
På dessa – och andra – områden har svenska bolag och organisationer därför viktiga intressen att bevaka. Att förstå det politiska landskapet, centrala processer, jobba i rätt nätverk och med rätt budskap, att arbeta långsiktigt och strategiskt, är ofta direkt affärskritiskt. En skicklig påverkansinsats kan vara skillnaden mellan en god och dålig affär.
Den tidigare brittiske premiärministern Margaret Thatcher lär en gång på 1970-talet ha kallat Europaparlamentet ”Mickey Mouse Parliament”. På den tiden var Europaparlamentet i mycket en exklusiv samtalsklubb. Sedan dess har mycket hänt. Vid i princip varje revision av Europeiska unionens fördrag har parlamentets position stärkts.
Idag krävs att Europaparlamentet och ministerrådet är överens om ny lagstiftning på ett stort antal områden för att den ska kunna beslutas och genomföras. Det handlar om allt från miljö- och klimatpolitik till migrationspolitik, för att ta två av de senaste årens mest diskuterade frågor.
Europaparlamentarikernas ställning är också annorlunda jämfört med svenska riksdagsledamöters. EU har ingen regering som är beroende av majoritetsförhållandena i parlamentet. Generellt sett bygger EU:s konstitutionella ordning på maktbalans mellan centrala institutioner – ministerrådet, parlamentet, kommissionen, domstolen – inte olikt hur USA fungerar (kongressen – senaten, representanthuset, presidenten, Högsta domstolen).
Ingen av institutionerna har egentlig överhöghet över de andra; de har olika roller och uppgifter. Kommissionen, ministerrådet och parlamentet behöver samarbeta med varandra för att beslut ska kunna fattas. Det skapar en speciell förhandlingskultur där enskilda ledamöters skicklighet, erfarenhet och nätverk inte sällan kan spela en viktig roll. Ledamöternas egna manöver- och handlingsutrymme kan bli betydande.
Vilka partier, och inte minst vilka personer, som representerar Sverige i Europaparlamentet har därför potentiellt stor betydelse. Det finns därför goda skäl att särskilt hålla koll på följande faktorer vid valet i juni.
Småpartiernas chans? De tidigare valen till Europaparlamentet har inte sällan lett till att de mindre partierna relativt sett har lyckats väl i förhållande till de större partierna. Moderaterna, och inte minst Socialdemokraterna, har haft svårare att mobilisera sina väljare. Och även om valdeltagandet i EU-valet har ökat de senaste valen ligger det fortfarande långt under valdeltagandet i riksdagsvalet.
Flera av de mindre partierna, exempelvis Liberalerna och Vänsterpartiet, har också gynnats av att de har haft en tydlig, ”radikal” Europapolitik; Liberalerna är tydligt EU-positiva och Vänsterpartiet tydligt EU-kritiskt. Att Sverigedemokraterna både är ett stort parti och har en radikal syn på EU komplicerar bilden. Men hur kommer mönstret små/stora partier se ut i år?
EU-politik kontra inrikespolitik? Ofta sägs att valet till Europaparlamentet inte sällan används av väljarna för att sätta betyg på den sittande regeringen och dess politik på hemmaplan. Det har funnits sådana tendenser i andra länder. Men hittills i Sverige är erfarenheten att väljarna håller isär sin syn på inrikespolitik och sin syn på EU-politiken.
Både Moderaterna och Socialdemokraterna har tidigare försökt göra EU-valen till klassiska höger-vänsterval med inrikespolitiska frågor i fokus – ekonomi, arbetslöshet, skatter, exempelvis – många frågor som inte avgörs, åtminstone inte primärt, på EU-nivå. Det har inte lyckats.
Väljarna har i stället ofta lagt sin röst på partier som delar deras syn både på hur det europeiska samarbetet ska utvecklas och på olika sakpolitiska frågor som avgörs i EU. I takt med att EU blir allt mer integrerat i svensk politik är det möjligt att detta kan förändras. Men kommer vi i så fall se en förändring redan till detta val?
Populistisk våg? Många spekulationer går ut på att det kommande valet kan bli en stor framgång för högernationalistiska, mer extrema, krafter. Det finns också tecken på att populistiska rörelser, också till vänster, växer. Men bilden är inte entydig.
Frågan är om dessa trender kan leda till motreaktioner och mobilisering från mer moderata väljare och grupperingar. Om ytterkanterna får större inflytande kan inte bara den politiska riktningen förändras utan parlamentet också bli mer svårstyrbart, vilket i sin tur kan påverka EU:s beslutsprocess i sin helhet. I vilken mån kommer sådana strategiska hänsyn spela roll i valet och eventuellt mobilisera väljare?
Inrikespolitiska konsekvenser? Den sista faktorn att hålla särskild koll på är vilka inrikespolitiska konsekvenser valet till parlamentet i juni kommer att få. Kommer partier som är framgångsrika i parlamentsvalet att få en skjuts också i den inhemska väljaropinionen? Och omvänt, kan partier som misslyckas i valet att drabbas också inrikespolitiskt?
I de tidigare valen till Europaparlamentet i Sverige har valresultaten inte i någon högre grad haft långsiktiga effekter på den inhemska svenska väljaropinionen och sedermera resultat i riksdagsvalet. Socialdemokraterna har exempelvis gjort ett par rätt så dåliga val till Europaparlamentet och ändå sedan lyckats väl i följande riksdagsval. Diplomat Communications rådgivare har lång erfarenhet av att hjälpa kunder att navigera i det europeiska landskapet och inom EU:s politiska system. Vår kompetens sträcker sig över en rad policyområden. Vi jobbar med påverkan och kommunikation i en rad olika politiska processer på europeisk nivå. Vi kan erbjuda allt från kvalificerad analys av politiska beslutprocesser, operativt stöd i kontakt- och påverkansarbete till löpande strategisk rådgivning och omvärldsanalys.
Vill du veta mer?
Tobias Krantz, Senior Advisor